Min blogg

Detta är allt jag har att säga, svåra beslut måste fattas

Den som inte kan hata kan inte heller älska. 

- Voltarie

Den oskicklige smeden klandrar järnet. 

- Dante

Richard Jahnke

"Fråga dig ibland på fullaste allvar om de människor som du umgås med lyfter eller drar ner dig." 

When it's black
Take a little time to hold yourself
Take a little time to feel around before it's gone
You won't let go but you still keep on falling down
Remember how you save me now from all of my wrongs
Yeah

If there's love just feel it
And if there's life we'll see it
This is no time to be alone, alone yeah
I won't let you go

Say those words
Say those words like there's nothing else
Close your eyes and you might believe
That there is some way out

Texten stämmer så väl in på mig just nu, hur mörkret sluter sig om mig hur jag faller och försöker hitta tid till mig själv för att lyckas hålla ihop mig själv. Jag försöker komma ihåg att alla smärta, att det är/var värt det för att rädda liv, men vad har jag egentligen räddat när jag förlorat delar av mig själv på vägen? 

De sista radera på texten stämmer så väl in. De talar till mig på ett sådant klockrent sätt att  jag blir knäsvag av närheten som den här låten ger mig. 

Visst mitt liv är på väg att få en vändning, bli bra igen. Men det är så långt kvar tills JAG kommer bli bra igen, tills lilla jag kommer känna att "Fan vad bra livet är". Jag har sådana stunder där livet är väl och jag känner mig bra. Men tyvärr kommer allt tillbaka lika snabbt som min lycka blommade upp. Det är så svårt när jag har tappat mycket av mig själv på vägen till idag. Inte nog med att jag har slutat läsa, sluta leta mig in i böckernas värld där jag kan få vara vem som helst. Vara någon annan... 

Jag har slutat att skriva, orden kommer inte ut utan stannar förvirrade och tomma inuti mitt huvud. Det är så sorgligt och hemskt att något som är så stort för mig inte får plats längre, att det som verkligen utmärkte mig slukats upp av ingentinget. 

Men det är på väg att bli bättre, även om mörkret sänker sig över mig.

Där jag är, är paradiset på jorden.

- Voltarie

Efter att ha dött närmare fyra gånger i natt, vaknat upp med små panik så ringde mitt alarm. Jag öppnade upp miga ögon ur min mardröm, dem hängde fast på nöthinnan och jag kände mig mer död än i drömmen...

Men som studerande människa kommer du ej undan, utan måste faktiskt ta dig upp ur sängen oavsett vad egentligen. Så jag gick upp, traskade till skolan och här är jag nu. En aningens trött och lite halv seg, utan lärare med. Så nu är det enstund kvar tills nästa lektion och jag funderar på om jag ska gå och fixa mig en macka, det vill säga köpa en.

Meningslöst och fins blogginlägg detta måste jag bara påpeka. Men jag gillar ord och meningar så varför inte?